Vill ha.

Jag undrar om tidskriften Språktidningen går att prenumerera på om man bor utomlands.

Ronnie Sandahl skriver om den i sin senaste krönika http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article3575265.ab

Han berättar om senaste numrets porträtt av en tuff popstjärna som "utvecklas till ett finstämt samtal om breda vokaler" och påpekar att "om Språktidningen skulle göra en intervju med Björn Ranelid om hans senaste roman, och denne skulle börja gå loss om kvinnans fruktbarhet i kosmos, ja, då skulle nog reportern harkla sig och säga: Visst, men vad tycker du egentligen om semikolon?"

Semikolon. Åh… Jag får tårar i ögonen. Varför frågar ingen mig vad jag tycker om semikolon? Jag har så mycket att säga i den frågan. Viktiga saker. Sånt som folk borde veta.

Jag vill ha den här tidskriften hem till mig.

Jag vill ha den för att jag är en sån där patetisk figur som kör sina email genom stavningskontrollprogrammet innan jag skickar iväg dem. Jag vill ha Språktidningen för att jag nog är världens sämst lämpade bloggare. Nu har jag hållit på i över en vecka och inte en enda "dagens outfit" har jag lyckats åstadkomma. Inte ett enda felstavat spontan-inlägg med ett foto på mig själv som borstar tänderna, eller min räksallad precis innan jag börjar äta. Jag borstar tänderna, jag lovar, men jag är inte spontan. Inte på det viset. Att skriva är för allvarligt, speciellt när det ska vara roligt. Egentligen vill jag skicka alla mina inlägg till redaktör Anna innan de ska publiceras och – oss emellan – ligger jag numera sömnlös för att det i mitt inlägg om Horace Engdahl från den 14 oktober står "om det nu inte låter nedlåtande, för det vill jag verkligen inte vara", när det egentligen borde stå "om det nu inte låter nedlåtande, för det vill jag verkligen inte att det ska göra".

Suck.

Ronnie Sandahl skriver att Språktidningen är "en hel tidskrift för människor som brukar få påtalat för sig att de inte ska märka ord men ändå inte kan låta bli. Ett helt land av korsordslösande besserwissrar och rättshaverister med bitmärken i underläppen. Vänner Av Ordning."

Jag undrar om Språktidningen går att få levererad till Bryssel.

Men mest av allt undrar jag varför ingen frågar mig vad jag egentligen tycker om semikolon. Hur ska man göra för att bli en sån författare? En sån som får prata om sånt som verkligen betyder något.

3korrsemikol3b.gif

PS. Läs också:
http://www.sprakpolis.se/

PPS. Och:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Semikolon
http://susning.nu/Semikolon
http://www.sprakvardssamfundet.se/semikolon-kolon-och-tankstreck/
http://bums.nu/svenska/archives/18

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.