Ahh fuh!

Just nu läser jag The Stone Diaries av Carol Shields. Detta sägs om mamman: "For a heavy woman she perspires little, even during the summer, and she takes, if the truth were known, a shy pride in her bodily dryness."

Jag har alltid velat vara en sval (och till skillnad från morsan Stone också mager) kvinna, gärna iförd cashmir-twinset och svarta linnebyxor. Det är jag inte. Däremot är jag besatt av kroppslukter, speciellt mina egna, det hör säkert ihop med min hypokondri.

I går när jag kom hem från jobbet kastade jag mig över första, bästa unge (2-åringen) och kramade henne så hårt det går utan att klämma sönder vitala delar. När hon krånglat sig ur mitt grepp tittade hon misstänksamt på mig och sa med avsmak:

"Ahhhh, fuh!"

Det är utrikiska och betyder "åh, fy vad äckligt!"

Sedan rynkade hon på sin franska näsa och tog ett stadigt pincett-grepp om sin millimeterstora nästipp och vände mig och min skam ryggen.

I morse tvättade jag mig först som vanligt i duschen, sedan (efter att jag hade torkat mig) smorde jag in mig med alkogel under armarna, smetade på två olika deodoranter, sprayade eau de toilette och duttade generöst parfymerad talk på alla svekfulla körtlar jag kunde komma på. Jag fick äta frukost ensam. Antagligen såg ingen att jag satt där i köket, dold som jag var under ett moln av väldoft.

Tror ni att jag behöver hjälp eller tror ni att överdrivna kroppsliga omsorger kan sättas upp på kontot för Konstnärliga Egenheter?

59chanelperfume.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.