Öppet brev till Mona Sahlin

200px-Mona_Sahlin_2007.jpg
Vi måste tala allvar du och jag, Mona. Det är dags. För det har hänt igen och det är inte ens valtider. Och eftersom det inte är valtider tänkte jag egentligen strunta i att kommentera det hela, inte blåsa liv i den här illaluktande avfallshögen som ligger och pyr i ett annat partis höga hatt. Men jag kan inte.

De är på krigsstigen. De där högerspökena som jag på allvar är riktigt rädd för.

Nu pratar vi inte vanliga knasiga moderatförslag som när de tar era (sossarnas) dåliga förslag, dammar av dem, gör några obegripliga ändringar och kallar dem sina egna (typ FRA), utan nu pratar vi om reaktionära galningar: ett gäng lagom virriga så kallade gräsrötter som tar ett rejält tag i varje mammas dåliga samvetes allra känsligaste nackhår för att släpa henne tillbaka dit hon rätteligen hör hemma: spisen.

Alla förskolebarn ska ha rätt till fem veckors semester.

Och de ska inte behöva vara mer än 40 timmar i veckan i förskolan.

Kristdemokraterna körde det här i förra valrörelsen: Varför ska barn behöva ha en längre arbetsvecka än vuxna, varför ska barn behöva vara på dagis mer än åtta timmar per dag?

Vän av ordning (jag) blev då lite fundersam och tänkte: Varför ska barn behöva arbeta överhuvudtaget? Jag trodde att barnarbete var förbjudet. Men sen förstod jag. Det var ett Retoriskt Grepp. Eller Politisk Mumbo-Jumbo. Något sånt.

Låt oss granska detta förslag.

Jag vet i ärlighetens namn inte var jag ska börja. Det är så många generalfel i hela den här idén att det nästan blir omöjligt att hitta någon struktur i eländet.

Men vi kan i alla fall konstatera att den förutsätter många saker. Här kommer några exempel:

1. Dagisverksamhet är att likställa med barnarbete.
2. Om dagisverksamheten är för tröttsam för barnen då är lösningen inte att förbättra dagisverksamheten utan att förbjuda den.
3. Föräldrar väljer själva – i ett samhälle där deltidsarbetande i den offentliga sektorn måste leva på svältgränsen – att låta barnen gå fyrtiofem till femtio timmar i veckan på dagis.
4. Det formligen vimlar av föräldrar som kastar in sina barn på dagis så fort det öppnar och endast motvilligt släpar sig tillbaka vid stängningsdags för att hämta sin telning.

Jag skulle väl kunna fortsätta, men jag överlåter det till dig Mona. Och bara du inte vidarebefordrar ansvaret till Tomas Bodström (för han är Inte Trovärdig) så förlitar jag mig på att du förhindrar att denna galenskap sprider sig utanför frikyrkan och Moderaternas framtidskonvent.

För att hjälpa dig en bit på vägen skulle jag vilja göra följande påpekanden:

1. Inte förrän IKEA börjar sälja svenska dagisungars pärlplattor som del av sitt utmärkta sortiment kan svensk dagisverksamhet betraktas som arbete. Det är alltså ICKE i strid med FN:s konvention om barnens rättigheter att låta ett barn vistas på ett svenskt dagis.

2. Det är självklart att allt måste göras för att förbättra den miljö som våra barn vistas i om dagarna. Det kostar massvis av stålar. På min önskelista står: mindre barngrupper, högre löner till förskollärarna, avskaffande av maxtaxan (ja, jag vet, vi får diskutera maxtaxan lite närmare) och bättre resurser till de föräldrar som av olika skäl måste ha särskilt anpassad barnomsorg, exempelvis i hemmet. Se till att tjäna lite pengar på Carnegie-affären, stoppa utförsäljningen av lönsamma statliga företag och använd pengarna rätt.

3. Arbetsvillkoren i den offentliga sektorn måste rent generellt förbättras, sjuksköterskelönerna höjas, den sk terroristlagstiftningen omedelbart ses över… och ja, nu kanske jag halkar utanför ämnet, men Kära Mona, nu när jag ändå har dig på den skriftliga tråden … och eftersom Allt som bekant Hänger Ihop. You Fix?

Jag tycker visserligen (vissa dagar mer än andra) att vår värld är befolkad av en mängd tveksamheter. Privat brukar jag kalla dem idioter. Många behandlar sina barn illa. Men, jag tror ändå att vi borde kunna enas om att de allra flesta föräldrar vill sina barn väl. Ofta gör vi fel, men viljan finns där. Barn ska ha det bra. Och till och med de som är föräldrar ska ha rätt att arbeta och försörja sig själva.

Och slutligen undrar Vän av ordning (fortfarande jag): När började borgarna tycka att det är lämpligt att lagstiftningsvägen bestämma hur föräldrar ska sköta sin barnomsorg? Kvotera föräldraledighet är Otänkbart. Men att tvinga föräldrarna att hyra in olaglig barnpassning i hemmet för att kunna sköta sitt jobb, det är uppenbarligen helt OK. Och har de tänkt på att om de sätter en gräns på max 40 timmar i veckan på dagis då måste de också införa sex timmars arbetsdag?

Varma hälsningar!
Malin Persson Giolito

PS. Hur länge går mina egna barn på dagis? Det är ointressant. Jag är Rik, Gift och Utan Karriär. Mina barn, min katolska man och jag skulle kunna passa på vilken kristdemokratisk valaffisch som helst. Och det är, kära Mona, liksom själva poängen.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3699224.ab

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.