Gud hör bön?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2009/article3796232.ab

Egentligen är svenska melodifestivalen onödig. Det skulle räcka att välja ut tio låtar, låta Carola sjunga allesammans och sedan skicka henne till Eurovisionsfestivalen med den låt hon gillar bäst.

Det brukade Jacob Dahlin säga, om jag minns rätt.

Jag håller med honom. Man kan tycka mycket om Carola och alla gör det, men hon är så överlägset bäst på att sjunga schlager att man i brist på en bra låt skulle kunna skicka iväg Carola och bara låta henne tala i tungor på scen. Hon skulle ändå krossa allt motstånd.

Förra året var jag i Sverige under Sista chansen. Omgiven av några av mina absolut närmaste röstade jag allt vad jag kunde på Carola och han den där som stod bredvid och harklade sig och trampade och höll på.

Min elaka syster röstade inte på Carola. Istället röstade hon vildsint och ganska så okontrollerat på alla andra, till och med någon grupp som tjoade och tjimmade medan en stackars balettdansös höll på att brinna upp. När Carola åkte ut ur tävlingen lutade sig lillasyrran mot mig, så nära hon kunde komma och viskade med sin svekfulla röst rakt in in mitt oskyddade öra:

"Gud hör bön!"

Jag vet inte riktigt om jag behöver säga mer. Men det var en svart kväll. Det tog tid att smälta. Min syster och jag kommer säkert att behöva prata om det som hände. En dag ska vi göra det. Men det är fortfarande ganska sårigt och jag har trots allt bestämt mig för att gå vidare i livet och att … ja, ni förstår säkert vad jag menar… det är ändå min syster och allt det där.

Men. Jag har inte glömt vad som hände. Jag har inte förlåtit. Och jag vet att det är tack vare min syster och hennes åsiktsfränder som det kommer att dröja innan Carola ställer upp för Sverige igen.

Det kommer alltså att dröja länge innan jag får tillbaka min Carola. Och under tiden känns inte melodifestivalen lika rolig. Vem ska liksom överta den schlagerfackla som Carola på alldeles egen hand har tagit från ett enkelt tonartsbyte till en oförglömlig scenfläkt?

Nej. Tomhet är det enda som finns kvar.

Så jag läser om vårens tävlingar, spekulationer om ny programledare, om Björn Gustavsson eller inte Björn Gustavsson. Jag läser om det för att jag läser om det mesta. Men jag längtar inte till melodifestivalen. Inte alls.

Inte utan min Carola.

Eller.

Det enda som skulle kunna få mig att bli en liten smula sugen vore om dessa två http://fr.youtube.com/watch?v=XigOrAI2Jao bestämde sig för att ställa upp. Då skulle jag nog titta ändå. Åtminstone just under deras låt. Och om Lena dessutom bestämde sig för att sy sina egna scenkläder tror jag att jag skulle svimma av upphetsning.

Och syrran och jag skulle kunna gå ihop och grupprösta. Bara en sån sak!

3447786819.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.