Love For All

För drygt ett år sedan skulle några vänner till oss gifta sig. Efter elva år tillsammans bjöd de in sina katolska och scientologiska släkter och sina närmsta vänner till vigsel och fest. Hela familjen såg fram emot detta. Men eftersom jag är uppvuxen på sjuttiotalet bestämde jag mig för att det kanske ändå vore bäst att förbereda döttrarna på det lite mer speciella med just detta sagobröllop.

– Vet ni vem Leo ska gifta sig med, frågade jag därför vid middagsbordet en vanlig kväll mitt i veckan.
– Ååååååhhhh, stönade äldsta tjejen, med allt det förakt som bara en sjuåring kan åstadkomma. Det är KLART att jag VET! Med MATT. De är ju kära i varandra. Tror du han skulle gifta sig med någon annan då?! Va?
– Nej, det är klart, sa jag. Och var tvungen att hosta ett par gånger för att inte börja gråta. Tänk vad fint ändå, att mina barn, en hel generation kanske, får växa upp och tycka att det är självklart att man får gifta sig med den man älskar. Oavsett. Det har jag varit med om att åstadkomma. Den kärleksrevolutionen kommer framtiden att få tacka mig för. Så otroligt fint!
Mellandottern verkade också fundersam. Hon satt tyst ett tag. Sedan sa hon:
– Vet du mamma?
– Nej, sa jag, med darrande röst.
– Först blir man kär. Hon drog efter andan. Sedan gifter man sig.
Tårarna steg återigen i mina ögon. Hon också. Min lilla skruttunge. Mitt kärleksbarn. Då harklade hon sig och började om.
– Först blir man kär, vet du mamma. Sedan gifter man sig. Och sen så dör man. För då är det dags.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.