Farbror Edwards träffar jultomten

Adventskalendern ger i dag tips på julläsning. Ett par riktigt märkliga sådana. Varför skulle man exempelvis vilja förstöra julstämningen med att läsa Never Let Me Down? Det är en fruktansvärt bra bok, som boktips funkar den. Men i juletid ska man nog undvika den om man vill undvika att vilja hänga sig i närmsta julegren eller trycka in både skägg och tänder på tomten.

För mig är den litterära julskildring som jag läst flest gånger säkerligen Laura Ingalls Wilders Farbror Edwards träffar jultomten i Lilla huset på prärien, den andra boken i den serie böcker som antagligen är de böcker jag har läst om flest gånger i mitt liv. Jag läste om den i morse när jag åt frukost och kunde konstatera att den funkar i allra högsta grad fortfarande. Laura är orolig för att det är så nära jul och det ännu inte har snöat: hur ska tomten kunna komma fram utan snö? Det regnar och regnar på den oändliga prärien och när regnet äntligen slutar då hör Laura och Mary den fruktansvärda floden dåna på avstånd och de förstår att de måste fira jul utan vare sig tomte eller herr Edwards, familjens goda vän som var bjuden på middag hos dem. Olyckan ligger som en våt filt över den stackars familjen, pappa orkar inte ens spela fiol så dyster är stämningen…

Nu ska jag naturligtvis inte avslöja vad som händer, men jag kan berätta att ståpälsen från frukostläsningen fortfarande inte har lagt sig. Detta, kära vänner, är det enda svar som behövs på vår tids kommersiella julhets.

Jag ska fanimej TVINGA mina förbannade Hanna Montanabesmittade ungar att älska den här boken.

De SKA älska den.

Annars blir det helt enkelt inga julklappar för dem i jul. Hur skulle det kunna bli det? Här i Bryssel regnar det ju bara. Hur ska jultomten kunna komma fram då?

Ingalls,Laura (low res).jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.