Fluff

Helena Bokhora funderar på om hon inte ska köpa "en gnutta fluff" för bokchecken hon fick av föräldrarna hennes i julklapp.

Det fick mig att tänka på en radiorecensent jag träffade tidigare i höstas. Radiorecensenten var spik nykter när vi träffades. Då berättade hon att hon hade hyllat min bok i lokalradion. Och det var ju roligt hade man kunnat tro. Men så enkelt var det inte. Hon hade haft "grabbarna på Fagerhult-special" och istället för att prata om pappas senaste bok "nej, jag gillar verkligen inte din pappa, usch!" så hade hon valt att prata om Dubbla slag. "Det var väl fiffigt!" sa hon glädjestrålande. Själv undrade jag tyst för mig själv på vilket sätt hon trodde att jag skulle bli glad för att hon just sagt att hon inte gillade min pappa och på vilket sätt min tjejbok passade in i en special om Grabbarna. Men jag log så artigt jag kunde och försökte säga tack utan att gå in på själva förolämpningen.

Lite senare på kvällen var den rara radiorecensenten (för det var hon, trots det lite udda anslaget) lite rundare om fötterna. Då bestämde hon sig för att ge mig lite författartips.

"Till nästa gång, Malin", sa hon hest, "nästa gång ska du fluffa till det. MEEEEEEEEERA fluff! Folk gillar det! Fluff!"

Jag var inte på långa vägar lika rund om fötterna som hon, men det hela blev ändå lite förvirrat. Fluff, tänkte jag. Vad är det? Och så försökte jag svara.

"Hmmm. Jo, jo… det är säkert bra… men jag är inte så förtjust i fluff…"

"NEJ", skrek min nyfunna vän. "Jag förstår det. Precis som din pappa! Inget fluff. Ni gillar inte det, du och han. Men du ska köra på det. Jag lovar! Folk gillar det."

Så nu har jag några frågor till er. Vad är fluff? Är Ranelid fluffigt? Eller är det Keyes eller kanske Lagerlöf som är det? Vem är fluffmaster? Och på vilket sätt är det bra? Och slutligen: varför förstår inte folk att det är tjugo gånger svårare (och viktigare) att undvika ett ord för mycket än att skriva så det rinner över alla bräddar? Eller förstår folk det, men tror att det är reserverat för manliga ämnen? Är det bara jag som får mentalt eksem av alla skildringar av kärlek och barn som nödvändigtvis måste blanda in kosmos och hjärtan som spränger?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.