Hur var Disneyland?

Sofia undrar i en av kommentarerna hur det var på Disneyland.

Och jo. Det ska jag berätta. Vi har varit på Disneyland Paris en gång tidigare. Med äldsta dottern som var fyra år och hennes syrra som var två. Den minsta var inte så mycket som en glimt i sin sjukt stressade pappas öga och jag höll på att ge upp hela familjeprojektet där och då. Vi köade en timme för att åka Dumbokarusellen som höll på i hela en minut och fjorton sekunder (jag tog tid). Så mycket mer hann vi inte göra för att Christophe hamnade i ett mycket obehagligt gräl med en mamma som gav sin unge en örfil för att hon kissade på sig och, ja, dessutom var det sextiofem grader i skuggan ungefär. Jag svor på att aldrig åka tillbaka.

Det här gången gick det bättre.

Faktum är att det var … alldeles underbart … Strosande nerför Main Street med Askungens slott vid backkrönet, tre lyckliga, friska ungar, en utvilad man och dunigt snöfall – det kändes som något hämtat från… ja, Disney, faktiskt!

Men det hjälpte naturligtvis att det var lågsäsong och ganska lite folk och det hjälpte ännu mer att vi bodde i svit på lyxhotell med VIP-pass så att vi slapp stå i några köer.

Bara så att ni vet: ju mer man betalar, desto mer får man för pengarna. Ifall ni undrade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *