I kväll

I kväll ska vi på middag. Långt efter läggdags (d v s de vuxnas) ska min man och jag åka hem till vänner och äta middag. Det börjar klockan 21, vi lär börja äta vid halv elva och Om Gud Vill (som min svärfar brukar svara om någon säger: Vi MÅSTE ses!) kommer jag att kunna lägga mig och min huvudvärk på mina svala lakan vid 2-tiden. Det borde, med lite tur, ge mig en fyra-fem timmars sömn i natt.

Jag kan faktiskt tycka att det är storartat av mig att jag envisas med att gå till jobbet trots att jag har feber och ont i huvudet. Det är tack vare sådana som jag som det blir något gjort här i världen. Men. Jag undrar varför jag känner mig tvingad att "ställa upp" på alla dessa förbannade middagar trots att jag är så slutkörd att jag har ont i huvudet. Till vilken nytta? När det inte ens är speciellt nöjsamt. Och jag blir dessutom alltid osams med folk när jag har ont i huvudet. Förresten: om ni bjuder mig på middag och jag säger nej tack, jag tror faktiskt inte att jag orkar. Då ska ni bli glada och inte arga. Det betyder nämligen att jag tycker så mycket om er att jag utan att blinka säger precis vad jag tycker. Och det är en komplimang. Det kan visserligen också betyda att jag avskyr er och för allt i världen inte vill behöva äta er äckliga mat, men det kommer ni i alla fall inte att behöva tro.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.