I had a dream…

I natt drömde jag något märkligt. Och oroa er inte nu, för det här ska inte bli ytterligare ett kärleks- och förtröstansfullt inlägg i hopp om att få upp humöret på mina kära bloggläsare. Jag känner redan hur mitt tålamod med både mina medmänniskor och den där Obama börjar tryta och om Hussein inte åtminstone stänger Guantanamobasen i dag så tänker jag göra slut med honom. Så det så.

Nå i alla fall, som Hasse och Tage brukade säga.

Jag drömde alltså. Den värsta sortens mardröm. Jag stod i den längsta kö man kan tänka sig. Runt omkring mig fanns bara främlingar, massvis med okända, illasinnade främlingar som trängdes, knuffades och luktade illa. Jag kunde inte se slutet på kön, inte heller början och den rörde sig knappt, åtminstone inte tillräckligt snabbt för att det skulle kunna gå att avgöra om den gick framåt eller inte. Jag hade ingen aning om varför jag var tvungen att stå i den där kön, vad det var jag köade för, men jag vågade inte lämna min plats för då visste jag att jag aldrig någonsin skulle ha en chans att ta mig tillbaka. Jag ville så gärna därifrån, hem, bort, vara någon annanstans, men ändå stod jag kvar. Jag stod bara kvar. Blick stilla, på samma ensamma plats, med ångestsvetten rinnande nerför ryggen.

När jag vaknade i morse var jag yr i huvudet, hade ont i ryggen och var tröttare än när jag gick och la mig.

Min hobbypsykologiska vana trogen vet jag naturligtvis precis vad den här drömmen betyder. Det är faktiskt helt glasklart. Enklare symbolik får man leta efter och då med fördel i hollywoodfilmer eller nordkoreanska militärparader. Det är bara så jävla svårt att göra något åt köer som går för långsamt och stora folkmassor som rör sig åt ett och samma håll. Men, som jag sa till min kära vän R en gång, envisas man med att hålla alla dörrar öppna är det stor risk för att det blir korsdrag och alla dörrar smäller igen. Och då står man där och undrar vad i helvete man ska göra i en övergiven hall.

Själv tänkte jag jobba lite. Vad ska ni göra?

PS. Lyssna ordentligt på texten. Ordentligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *