Älskade Gunhild Bricken

Hon är något av det närmaste Babel kommer ett stående inslag, ja, efter Daniel Sjölin själv. Kanske är det därför signaturmelodien till Babel fungerar som det enda betingade stimulus som mitt kulturhungrande, hemlängtande jag behöver.

Så fort jag ser henne börjar jag le och så fort hon börjar prata blir jag glad. Och då är det ju som upplagt för ett stelnat leende och myror i benen. Men i stället har jag kommit på mig själv att fundera över om hon faktiskt är God och Klok och inte bara verkar vara det. Att hon är rolig vet vi alla, men att kunna vara det utan att för den sakens skull vara varken nedlåtande eller cynisk, det är faktiskt något alldeles speciellt. Att kunna prata om ångest och säga att det hjälper med långa promenader utan att en enda sekund låta bli att ta frågan på det största allvar som är mänskligt möjligt. Jag är inte typen som tror sånt om folk, att de är Goda och Kloka, jag tycker nästan att det är oförskämt att göra det, men jag tror ändå att Kristina Lugn är det. Förhoppningsvis skulle hon om hon visste det ha överseende med mig i just det avseendet.

Hon får faktiskt mig att med jämna mellanrum vilja skriva om bävernylon och köpcentrum, navelringar och haklappar. Att verkligen anstränga mig för att bli en författare som inte låter orden stå i vägen för det jag vill ha sagt, men ni hör ju hur pretentiöst det låter. Jag klarar inte ens av att säga något så enkelt. Hur ska det då någonsin gå att skriva om det?

Läs Kristina Lugn om ni inte redan gör det.

Ni kanske tror att det är bara för att skryta som det står i min bloggroll att jag alltid har hennes Samlade dikter på mitt nattygsbord, men det är faktiskt bara den berömda toppen på det isberg som utgör den stalker jag skulle kunna vara om det nu inte hade varit för att jag bor så fasligt långt från Sverige. Jag har henne i min Ipod (flera timmar av hennes monologer, radioprat, hjärtespalter), jag har inte bara hennes dikter men också hennes pjäser i bokform, jag vill ha henne på skiva, jag vill skaffa ett barn till enbart för att kunna läsa Du ska få ett panoramafönster i barnbidrag på dopet och jag kommer antagligen att bidra till alldeles för mycket flygbränsleutsläpp bara för att kunna ta mig till den musikal hon nu ska sätta upp i Stockholm.

Det är klart jag ska gå på hennes musikal. Jag ska ta med mig mamma. Mamma är nästan lika besatt som jag. Vi brukar ringa upp varandra och sitta och titta på intervjuer med Kristina Lugn tillsammans: hon i Stockholm, jag i Bryssel. Med varsin telefon i handen sitter vi tysta och lyssnar, skrattar ibland, eftersom det är mycket roligare att dela sånt. Och sen kan vi citera henne för varandra lite då och då: "Barnen – det är Guds verkliga snilleblixt. Och det mest snillrika med barnen är att de finns. Till skillnad från Gud."

Hon var med i Babel igår, jag får ringa mamma när reprisen går så vi kan se den tillsammans. Visst var hon lika underbar som alltid. Och det är nästan det som gör mig mest förbryllad. Att hon aldrig gör mig besviken. Inte det minsta lilla. Är inte det märkligt, hon är liksom poesins svar på Astrid Lindgren, omöjlig att inte älska reservationslöst.

Kristina3.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.