När jag gifte mig…

… med min Christophe så tyckte han att vi skulle spela "den där med hon som går nerför berget och luktar gott om hela kroppen" i kyrkan. Det tyckte inte jag och inte heller prästen. Däremot kunde vi enas om den här: 

Det var visserligen inte Jacques Brel som sjöng utan finaste Ebba. Men det var bara bra. Brel hade antagligen varit full och velat ligga med min syster. Och död. Vilket alltid är en nackdel när man ska sjunga live. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.