Indirekt träning, Martina Haag och osolidariska kollegor

Den senaste månaden har jag inte tränat. Inte en enda gång. Och nej, lite smöråkning i soliga alperna räknas inte. Inte på riktigt.

Men jag brukar faktiskt springa.

Ibland.

Motvilligt.

Långsamt.

martina_haag_beskuren.jpgMin Piratkollega Martina Haag är däremot provocerande hurtig. Smal, snygg och äter mer choklad än den där tjockisen i Kalle och chokladfabriken. Dessutom enligt egen uppgift i sitt livs form. Och det stämmer förhoppningsvis, för jag tycker redan att hon är ganska Osolidarisk och att Hon Sviker Kvinnosaken Med Sina Förbannade Gener och Smala Benstomme och Fettet Bara Rinner Av Mig När Jag Ammar.

Jävla skata.

Men. Det var inte det jag skulle säga.

Martina har skrivit en krönika i Topphälsa om att springa lopp. Hysteriskt rolig. För alla utom mig. Jag läser den och tvingas nämligen inse att denna krönika antagligen är det närmaste jag någonsin kommer att komma att själv vara med i ett lopp. Hon skriver alltså om mig. Och träning och tävling. I omvänd ordning, men ändå. Läs den.

Idag springer hon och Jonna och Anna från Pirat Två Sjöar Runt.

Lycka till?

Jo, visst. För all del. Lycka-fucking-till kära kollegor. Själv tänkte jag fundera på om jag inte ska börja träna igen.

I morgon alltså.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.