Om omslag…

En av de viktigaste sakerna med en bok är omslaget.

Förlag tycker att omslag är mycket viktigt. Ofta måste dessutom omslagen vara färdiga före själva boken eftersom katalog och annat marknadsföringsmaterial trycks så tidigt i processen. Det finns många saker man måste tänka på: vad vill man sända för budskap till den sugne läsaren som plockar upp boken och väger den i handen? Seriös, pretentiös, lättsam, spännande, romantisk eller svår? Läsare gillar inte att bli vilseledda och budskap sänder man, inte bara med bilden utan också med typsnitt, färgval och såna saker som vilken storlek man väljer på författarnamnet i förhållande till titeln.

Min förläggare Sofia frågade mig på ett tidigt stadium vad jag ville ha för typ av omslag.

"Hur i allsin dar ska jag veta det?" svarade jag. "Jag TITTAR aldrig på omslag. Jag KÄNNER på omslag…" och så tänkte jag en stund på halvfranska band, läderryggar med guldskrift, min fina upplaga av Greven av Monte Cristo som jag hittade på ett antikvariat i Uppsala för så många år sedan och de fina målningarna på omslagen på mina exemplar av Emma och Pride and Prejudice. "Jag vill ha relief på bokstäverna", sa jag till slut med darr på rösten.

"Okej", sa Sofia. "Det fixar vi. Men själva omslaget. Bilden. Vad vill du ha där? Har du tänkt på det?"

Och jag funderade.

"Vad brukar du gilla för omslag", försökte hon efter någon minuts osammanhängande mumlande från min sida om att jag absolut INTE ville ha några kvinnoben, avklippta kroppar och anonymiserade ansikten.

"De finaste omslag jag vet är de där krämfärgade franska omslagen med röd text och ett litet rött band kring", svarade jag.

Sofia var artig nog att fundera en stund på det.

"Du kan väl prata lite med folk du litar på och fundera några dagar, så pratar vi igen", bestämde Sofia till slut.

Så jag pratade. Först med min syster, för hon förstår sig på sånt.

"Jag köper nästan alla böcker på omslaget", sa Hedda entusiastiskt. "Det är nog det viktigaste med en bok!" fortsatte hon, innan hon la till, lite tröstande, hon såg väl hur den kreativa andan liksom gick ur mig: "Ja, för att locka till sig köpare alltså."

Sedan pratade jag med min man.

"Tittar du på bilden på omslaget", undrade jag. "Är det viktigt för dig?" Min man är ju ändå fransman och kommer från ett land med en nationell kulturell historia som går längre tillbaka i tiden än vårt vikingaarv av härja-supa-slåss-och-svärja, så jag tänkte att jag kanske skulle få lite stöd för min krämfärgade idé. Jag valde att inte låtsas om att han mest läser åttahundra sidor tjocka böcker om juridiska frågor som ingen begriper och sporttidningar som ingen borde bry sig om.

Christophe funderade en stund.

"Omslaget", sa han långsamt som om det var något nytt, något han inte tänkt på tidigare. Jag kände hur humöret steg. "Omslaget är nog inte så viktigt för mig…" fortsatte han. "Det viktigaste för mig måste ändå vara bilderna INUTI boken!"

reliure_d.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.