Storasyster

Jag är storasyster. Framför allt åt Hedda, fem år yngre än jag. Vi har vuxit upp tillsammans och alla mina barndomsminnen börjar märkligt nog med henne. Innan hon kom minns jag nästan ingenting, efter att hon kommit minns jag de mest kusliga detaljer.

När Hedda äntligen kom till oss och jag äntligen fick bli storasyster hade jag enligt mamma längtat i så gott som hela mitt liv efter henne. Och omedelbart tog jag ett ansvar över henne som hon sedan dess har protesterat emot.

I går ringde hon. Hon hade satt ut något till salu på Blocket.se och en kille skulle komma och titta på det. Hennes man var bortrest och hunden på landet.

"Om jag dör så heter killen XX, jobbar där-och-där och bor i Y"
deklarerade hon med hög röst.

Sedan slängde hon på luren och jag började fundera.

Hur många minuter ska jag vänta innan jag ringer? Vad ska jag fråga, jag måste hitta på någon bra kontrollfråga och säga att om han är farlig så ska hon svara "jag vet inte" när jag frågar vad hennes hund heter. Och så måste jag ha två telefoner, så att jag kan ringa till sos alarm samtidigt som jag pratar med henne. Eller ska jag ringa pappa först, han kan säkert få dit en piketbuss med livsfarliga poliser fortare än om jag sätts på vänt i sos-växeln, det har man ju sett på Dokument-Debatt-Granskning-Josefsson, eller var det nu var någonstans?

Det tog några minuter. Sedan ringde jag. Hon svarade inte.

Ytterligare en minut gick innan hon ringde.

Det kan ha varit den längsta minuten i mitt liv.

Men hon lever fortfarande.

storasyster.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.