Dålig idé

Det kändes som en bra idé. När Christophe försvunnit iväg med alla mer eller mindre friska barn drog jag på mig löparpjucken och sprang sju kilometer. Kallt, klarblå himmel och i parken luktade det vita vårblommor.

Ipoden på shuffle och tre skitbra discolåtar efter varandra. Pulsmätaren trasig.

Väl hemma igen tänjde jag lite på min snart fyrtioåriga kropp. Den kändes hyfsat smidig. Ganska stark. Trots magsjuk familj och usel nattsömn, av och till i drygt en vecka.

Jag tittade mig i spegeln. Visst är jag lite solbränd fortfarande från veckan i alperna?

Det kändes som en bra idé.

Jag ställde mig på vågen.

Jag vägde mig helt enkelt.

Big mistake.

Nej, förresten.

HUUUUUGE MISTAKE.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.