Vill du gifta mig?

När jag var sex år ville jag gifta mig med mammas kusiner. De var tvillingar, sju år äldre än jag och jag grät mig till sömns för att jag inte visste vem jag skulle välja. I morgon är det på dagen elva år sedan Christophe friade ("Vill du gifta mig?" undrade han på sin knackiga svenska) och jag grät, svarade "oui" och sedan var vi förlovade, jag och mannen som är betydligt bättre än jag förtjänar.

I morgon är det också på dagen tre år sedan min yngsta föddes. Med navelsträngen två varv kring halsen for hon ut med en sån hastighet att jag knappt hann in i förlossningsrummet och förlossningsläkaren knappt hann få av sig sin vårkappa. Vi hälsade på varandra efteråt. Allesammans.

Och jag vore väl inte den sentimentala morsa jag ändå är om jag inte också berättade att dottern var mjuk som en nykokt makaron och så söt att det gjorde ont i ögonen.

Snälla Christophe. En endaste liten bebis till kan vi väl skaffa oss?

Bara en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *