Tre minnesvärda mammor ur litteraturen

De stora bokbloggarna uppmanar med jämna mellanrum varandra att skriva om olika teman, typ favoritförfattare på ’A’, deckarklassiker från Nya Zeeland och klassiska chicklitanorektiker. Det brukar vara mycket underhållande att läsa och ibland får man till och med lite lästips på köpet. Eftersom jag i går blev … nja … kanske inte firad, men i förbifarten påmind om att det var mors dag (igen!) – denna gång i Frankrike – tänkte jag hoppa på en sån uppmaning och nämna "tre minnesvärda mammor ur litteraturen":

Rya-rya i Bara en mor är ett av de mest gripande porträtt av en kvinna jag har läst. Jag läste om romanen tidigare i våras och blev påmind om mycket man bör bli påmind om då och då, särskilt när man som jag är både eurokrat och lattemorsa.

Jag skrev om Mira i bloggen, den 6 maj, strax efter Marilyn Frenchs död. Jag hade gärna döpt en av mina döttrar till Mira.

Istället fick min andra dotter heta Nora – döpt efter huvudpersonen i det Ibsenska dramat och möjligen Nordens viktigaste litterära gestalt för kvinnornas möjlighet att göra uppror mot det som samhället har bestämt är deras natur. Inte för att det har blivit mer legitimt för mödrar att lämna sina barn, men åtminstone går det i dag att diskutera om det inte också borde vara mot männens "natur" att strunta i sina ungars uppfostran.

Bland bokbloggarnas listor på samma tema vill jag tipsa om min absoluta favorit: – tre stycken riktigt klassiska litterära mammor hittar ni hos Paperback lover.

Nora.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.