Margarin och nittiotalister

I fredags var jag på föräldramöte på dagis. Vi fick se en video på barnen som bakade chokladkaka. Den kulinariska övningen för de uppjagade treåringarna inleddes med att fröken visade upp alla ingredienser de skulle använda, bl a en jätteskål med mörk, belgisk choklad. Min dotter såg mycket koncentrerad ut och satte sig alldeles intill.

"Men innan vi börjar" sa fröken pedagogiskt, nickade mot det intilliggande tvättrummet och gnuggade händerna något övertydligt. "VAD brukar mamma ALLTID göra innan hon börjar baka kaka?"

Och då. Hörs min egen treårings klara stämma:

"Äta upp all chokladen!"

PS. Titta gärna in på antautmaningen.se. Där bloggar jag (av skäl som möjligen framgår av ovanstående) om en väckelseliknande bantningsmetod med konspirationsteoretiska inslag som verkar helt livsfarlig, tillsammans med ett muskelknippe som heter Anders. Han går ner dubbelt så snabbt som jag och verkar dubbelt så nöjd med sin nya "livsstil".

Anledningen till att jag gick med på att blogga där var att jag trodde 1. att det skulle innebära gratisreklam för min pocket (eftersom pocketförlaget driver sajten där jag bloggar) 2. att det skulle innebära gratisreklam för min pocket och 3. för att gå ner i vikt (alltmedan jag får gratisreklam för min pocket).

Funkar det?

Vad gäller pr-biten: överhuvudtaget inte alls – sajten har om möjligt ännu färre läsare än den här bloggen och inte ens författaren till bantningsboken som jag hjälper till att göra pr för (GRAAAAATIS!) har länkat till bloggen. DET är material för konspirationsteorier vill jag lova, betydligt mer hållbara än att margarinindustrin skulle ha sålt sin själ till Hin håle. Men jag går ner i vikt. Tyvärr, höll jag på att säga. Och är som ni kanske märker – sedan jag började med metoden – på ett USELT humör!

PS 2. Den här veckan skulle jag egentligen ha varit i Sverige. På tjusig fotografering och ännu tjusigare champagnemottagning, på födelsedagskalas hos min kanske roligaste författarkollega och på min fina guddotters studentmottagning. Men det är jag inte. I stället försummar jag mina barn på hemmaplan och sitter i ändlösa byråkratmöten för att kunna försörja mig. Och allt är Abbe Bonniers fel, av skäl som jag inte ska gå in på framför allt för att jag har hittat på dem själv. Låt oss låtsas att det är en del av den snart landsomfattade konspiration som margarinet, jag menar kolhydraterna, NEJ: K-U-L-T-U-R-etablissemanget, har iscensatt i syfte att tränga bort mig från den smala, litterära scenen.

PS 3. Englund har slutat blogga. Jonas Gardell har tagit sommarlov, Alex Schulman har tagit körkort. Tror ni att jag blir tagen på allvar om jag skriver ett långt inlägg om hur jag nu måste sluta blogga för att ÄGNA ALL MIN TID åt SKAPANDET i stället för att jag (som jag ofta tänker) bara slutar blogga (vilket ungefär ett dubbelt dussin människor kommer att märka) och istället ägnar all min tid åt att surfa planlöst runt på nätet?

PS 4. Jag vill skriva en insiktsfull, rolig och bra krönika om europavalet, Piratpartiet, Lars Gustafsson och nittiotalisterna ("Ja, se ungdomen nu för tiden!"). Det kommer att ta tid. Trots att jag både är eurokrat, hyfsat duktig på upphovsrätt och medelålders författare, vilket (som kombination) är mer än man kan säga om dem som hittills har sagt något i frågan. Tror ni någon kommer att vilja köpa den? Vi får väl se. Hör av er om ni är intresserade.

margarin_kocka.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *