Köttbullar

Ibland händer det att jag tänker på mig själv och saker jag har gjort och då blir jag så fasansfullt generad att det kryper i hela kroppen. Men ibland blir jag istället alldeles varm. Tänk, att jag kunde vara så barnslig, liksom. Så rart.
 
I dag är det två avslutningsfester, på dagis och i åttaåringens klass. Som vanligt krävs det att föräldrarna bidrar med mat till bufféer. Mina barn går i Europaskolan och det obligatoriska temat på samtliga klassfester är att man ska ta med sig något som avspeglar den egna nationalitetens folksjäl.
 
När jag tänker på de första åren med avslutningar och hur jag stod uppe på nätterna och bakade och stekte och knådade och hackade mjuknar hjärtat. Så utomordentligt onödigt. Fånigt. Och osäkert.
 
Lilla Malin… 
 
Ikeas köttbullar har på intet sätt sponsrat denna sajt. Ikea koncentrerar sig som bekant på betydligt mer högkulturella sammanhang. Men. Ikeas köttbullar har definitivt bidragit till att göra mig till en tryggare människa. En mer effektiv jurist. Och en lyckligare konstnär. 
 
Goda… hrm… är de däremot inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.