On The Road Again

I morgon (eller om man ska vara noggrann senare i dag) lämnar vi Frankrike. Vid lunch räknar vi med att vara framme i Toscana, strax utanför Florens, hos goda vänner där vi ska bo till dess att vi kan flytta in i det stora hus som vi har hyrt.
 
Vi ska visserligen göra en avstickare söderut för ett dop under nâgra dagar, men snart, snart, ska vardagen börja. Den nya vardagen, vâr vardag, en helt ny vardag.
 
Jag älskar vardagar. Har alltid gjort. Alla dagar i veckan gillar jag utom möjligen själva konceptet mândagar. Även om jag nog tycker att mândagar fâr utstâ mycken oförtjänt smustskastning. Jag tycker mândagen förtjänar lite respekt. Utan vanliga veckodagar skulle man aldrig fâ nâgot gjort och utan dem kan man inte längta till helgen. Och längtan, det är den man lever för har jag fâtt för mig.
 
Jag läste  Nattfâk i gâr. Började pâ Människohamn i dag. Bra berättare de där killarna. Jag undrar varför det har tagit mig sâ lâng tid att läsa dem. Antagligen hade jag fâtt för mig att det var för mycket vampyrer och övernaturligheter för min smak. Och visst, sâ är det nog, men det gâr bra ändâ, tack vare att det är välskrivet och spännande pâ riktigt. Men jisses vad det snöar hela tiden. Det verkar vara grejen. Snöoväder pâ öar, forsvunna barn, havet som tar och ger och mord, förstâs, alltid mord. 
 
Nu ska jag gâ och lägga mig bredvid min svettiga man. Här är det nu 26 grader varmt. Bara. Men sâ är klockan kvart över ett pâ natten förstâs.
 
Ingen snö.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.