Framme?

 Det visade sig att jag har flyttat till ett uland. Eller ja, åtminstone Landet. 
 
Här på Landet finns det ingen telefon, man måste ha ett skattenummer (trots att absolut ingen verkar betala skatt) för att få en mobil och man blir bestämt avrådd att berätta sin postadress för någon endaste person eftersom brev ändå aldrig kommer fram. 
 
Familjen Giolito har i alla fall kommit fram. Till det som ska vara vårt hem i ett år. En gammal lada ombyggd till ett inte alls så pjåkigt hus som ligger en mil från centrala Florens. Mitt på landet. Utomhus är allt hisnande vackert och bedövande varmt, för att använda några uttryck som verkar vara påhittade för den här regionens skull. 
 
Internätet på Landet vevas igång för hand och enbart efter att rätt personer i ledningen för det regionala Internätverket har betalats på ett diskret vis.
 
Nädå. Jag bara skojar. Om det där med att veva för hand alltså.
 
Nu är jag på plats. I natt ska jag ta itu med en sommar av glömda räkningar och olästa mejl. Jag ska beställa flygbiljetter och boka in föredrag. Ladda ner utkast, ladda upp fotografier, sortera, packa upp, tvätta kläder, stryka…
 
Eller så ska jag bara titta ut genom mitt fönster på de toskanska kullarna, olivträden, fruktodlingarna, vinfälten. 
 
Jag blir väl antagligen sittande så. Vad är väl egentligen författande annat än ännu ett bidrag till mänsklighetens slöseri av resurser (papper)? Det bästa är väl ändå att njuta av det vi har fått? Varför stryka, jag menar springa planlöst mot okända mål?
 
Vi hörs. 
 
Kanske.
 
PS. Läs Udda, en av Piratförlagets debutromaner. En otroligt söt berättelse om ett triangeldrama som får mig att le och gråta igenkännande. Igenkännande? Handlar inte boken om lesbiska tjugoåringar, män med märkliga sexuella preferenser, handikappade forskare och lågavlönade invandrare? Jo. Och jag känner igen mig hela tiden, märkligt nog. Mycket skickligt berättad historia helt enkelt. Läs den! Den är fantastiskt charmig och välskriven, välkomponerad och gripande. Men nu får det vara nog med adjektiven. Bravo Sara! Du kommer att gå långt.  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.