Free at last…

11 september 09:34
Jag har tagit en paus från Landet och i dag är jag på Christophes jobb. Universitetet.

Det finns något som alla universitet har gemensamt, en stämning, kalla det för aura om ni är lagda åt det hållet. Universitet gör mig lugn. Lycklig kanske. Det var först efter att jag hade slutat plugga (det tog något i stil med 300 universitetspoäng i allt från mänskliga rättigheter, sakrätt, litteraturkunskap och språk innan jag lyckades klippa den navelsträngen och skaffade mig ett fast jobb) som jag började få svårt att andas. Det är möjligt att jag borde ha stannat kvar.

Jag kikade in på en konferens som hålls här i dag. Klockan tolv kommer en av mina kollegor från kommissionen och talar om det speciella ämnesområde som jag har arbetat med de senaste två åren. Jag tittade en stund på de kanske sextio mörka, manliga kavajryggarna och längtade lite. Efter trygga regler, saker som jag vet att jag kan eller åtminstone vet när jag inte kan. Sedan fick jag svårt att andas och gick upp på Christophes vackra kontor.

Jag ska sitta i biblioteket och jobba i dag. Inte skriva utan försöka lista ut vad det egentligen är jag har skrivit. Försöka varva ner, romanen behöver inte bli klar till nästa vecka även om det kändes så i måndags när skrivmuskeln verkade ha släppt som en turistförgiftad tarm. Jag ska hälsa på mina kollegor och en och annan god vän i kostym. Gå en sväng på marknaden och handla grönsaker.

Och andas. Jag får inte glömma att andas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.