Pormaskar och joggingskor eller en saga om summan av dygderna

09 september 07:48
Att skriva funkar bra här på Landet. I går kände jag mig som JCO – övermänskligt produktiv och av gudarna given en synnerlig begåvning. I dag känner jag mig, tja, inte så begåvad. Jag har inget att säga och dessutom kan jag inte säga det utan att kväva alltsammans med adverb och solen som går upp och regnet som vräker ner. Jag Avskyr Adverb. Särskilt mina egna. Och det där med vädret? Har du inget "appropriate to say, please restrict yourself to the weather" som en av Austens figurer har sagt.

Det som inte funkar lika bra som att skriva väderskildringar är att motivera mig att springa. Normalt sett (dvs fram till för en vecka sedan) sprang jag sisådär en åtta kilometer varannan dag. Inte för att jag blir någe smalare för det, men jag får i alla fall vara ifred. Brukade jag tänka. Nu tittar jag ut över mina kullar och tänker att hur är det möjligt att det är uppförsbacke i varje riktning? Till och med på vägen hem är det uppförsbacke.

Men nu ska jag ut och springa. Se om jag kan få ur mig någon kul idé medan jag kräks ut mina lungor.

Önska mig lycka till.

Här skiner solen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.