Ett sista irritationsmoment

Vi har flyttat in i en lägenhet som ligger granne med en fjortonårig kille som just har börjat ta gitarrlektioner. Jag vet inte, men det kan vara den värsta typ av granne man kan få förutom möjligen en sexårig flicka som just har börjat lära sig spela fiol (stackars, stackars dem som bodde granne med min familj när jag växte upp). 

På kvällarna sitter tonåringen i sitt fönster och spelar och spelar. Varje kväll. Plinge-plonge-pling-pling-pling. Plonge-pling-plong-plong-plllllooooong-plang! Och jag försöker tänka: "så charmigt, vad rart! Snart har han säkert lärt sig den där låten som låter som Stairways to Heaven, nej förresten, Blinka lilla stjärna där, nähä, han över skalor, NEJ, nu vet jag vad han gör, HAN STÄMMER GITARRJÄVELN."

Plinge-plonge-pling-pling-pling. Plonge-pling-plong-plong-plllllooooong-plang! 

Varje kväll. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.