Höst, värme och värktabletter

Jag trodde det hade blivit höst när jag vaknade i morse. Det var säkert inte mer än tio grader, kyligt, isblå himmel. Och jag blev genast på gott humör trots mina ålderskrämpor. 

Jag såg helgen framför mig: vinfälten i blodrött och guldgult, en halsduk om halsen och ett par, tre barn vid handen. Kanske har vi en blank labrador som följer med oss på den raska promenaden, väl hemma avnjuter vi en kopp te och kanske en värktablett som inte gör att varje viktig tangent på tangentbordet verkar sitta ihop med en annan, helt oviktig dito. 

Höst. Min favoritårstid. 

Nu är hösten äntligen här, tänkte jag i morse. 

Nu är klockan tjugo över tre och jag ska ta mig till skolan för att hämta barn. Det är trettio grader utomhus. I skuggan. Jag vet inte, men den där höstluften försvann snabbare än en svensk försommar. Och te? Kanske inte. Och värktabletterna klarar jag mig heller inte utan. Det får helt enkelt bli en experimentell roman med ojämna marginaler, dubbla mellanslag och felstavade adverb. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.