Regn i paradiset

Det regnar i Florens. I lite drygt två dagar har det regnat och floden Arno luktar gamla sopor. Jag är sjuk igen, feber, ont i kroppen. Jag räknar ut att jag har varit frisk lite drygt tio dagar sedan vi flyttade till Italien sista veckan i augusti.

"Det är luftföroreningarna" säger min franske doktor. "Omöjligt" protesterar jag. "Jag har bott i Bryssel av och till sedan 1997, jag är van vid dålig luft." Tyst för mig själv tänker jag att jag är allergisk mot italienare. Eller Italien, kanske. 

Att leva drömmen är inte helt okomplicerat. Jag försöker fråga några italienare som vi har på besök om fascismen, den som finns här i dag. Jag säger att det är något som inte fungerar som det ska när vanliga italienare som de själva tvingas lyssna på kortvågsradio för att få ocensurerade nyheter. Att det är märkligt att jag läser om arresteringen av en maffaledare från Neapel i svenska tidningar, men att Rai Uno inte säger ett ljud om samma sak. De ser lite ledsna ut, en av dem berättar en historia från kriget, den andra pratar om USA, CIA och jag förstår inte vad de vill säga. Vid midnatt går de hem. De har fortfarande inte tackat för senast. 

Det regnar i Florens och jag är sjuk. Igen. Men jag kommer att bli frisk. Och under tiden lever vi drömmen. Jag och min fina familj. 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.