Konspiration, sprutor och min blogg

Jag vet inte vad det var för något i sprutan jag fick av min oduglige franske läkare alldeles nyss, men trots att jag fortfarande är alldeles stendöv är jag så glad på något vis, det är en vagt bekant känsla, något jag minns kanske från min tidiga barndom kan det vara lycka?

Ni vet att jag brukar skryta om att jag är hypokondriker. Och visst är jag det. Men framför allt är jag faktiskt konspirationsteoretiker. Folk konspirerar kring mig. Mot mig, om mig. Jag vet sällan varför, jag känner det bara på mig. Mina vänner? Vaddå vänner? Mina kollegor? Hmmm. Grannar? Varför bor de just här? De vill åt mig helt enkelt, oklart varför, men så är det. Kanske. 

Den här doktorn till exempel. Förra gången vi träffades tog han 60 euro för att säga åt mig att snyta mig ordentligt. Den här gången tyckte han att vi skulle åka till Afrika, bara han och jag, eller kanske till bergen och andas tunn luft. Nåja. När jag sa nej tack så stack han mig i rumpan.

Han är ute efter mig, det verkar ju vara helt klart. Och nu har det visat sig att Posener har stalkat min blogg. Det verkar inte klokt, men Mari kom på det. Och så måste det ju vara. Allt annat verkar så futtigt på något vis. Posener. Sveriges mest efterlysta. Och han var ju nästan med i min bok, så det är logiskt att han har fastnat för mig. Eller hur, "Stoffe", visst är det logiskt!

Dessutom har Berlusconi, eller möjligen Vatikanen, förgiftat mitt dricksvatten. Jag vet att det är så. För det luktar faktiskt ur kranarna när man vrider på vattnet. Hyresvärden sa att det var klor. Men det luktar inte klor. Och vem skulle vilja förgifta mig mer än den katolska kyrkan och den italienska maffian? Och värmepumpen har inget tryck i sig, men det finns ingen läcka och den fungerar ändå. Obegripligt. Ett mysterium i det lilla, enligt rörmokaren som var här i går. 

Ni tror att jag skojar. Men det är faktiskt inte så roligt.   

Vilket för mig tillbaka till den där sprutan. Vad kan det ha varit i den? Har ni hört om sprutor man får mot lock i öronen? Va? Öronen sitter ju väldigt långt från rumpan. Bara en sån sak.

Christophe vet adressen till den franske doktorn, i fall detta skulle vara det sista jag skriver. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.