Våga Vägra Shopping

 

När vi flyttade till Florens på ett år tog vi med oss 12 kartonger.
Det är faktiskt inte så mycket om man tänker på att vi är fem personer och enbart vinterytterkläder och skidgrejor krävde tre kartonger. Men jag som har fått för mig att man kan slänga bort sin ångest i svarta sopsäckar (alternativt skänka bort den till statsmissionen och hur snällt låter det egentligen när man funderar på saken?) tyckte att detta kändes så bra. Ett minimalistiskt år då vi faktiskt rent bokstavligen bara umgås med varandra (och ungarnas ds nintendo för det tar ju inte så mycket plats och är faktiskt väldigt praktiskt när Christophe och jag vill tala till punkt eller tugga klart utan att bli avbrutna för att dricka en kopp låtsaskaffe eller bevittna ett prinsessbröllop eller en hiphopkonsert).

Nå i alla fall.

Minimalistiskt skulle bli grejen. Så jag, mamman som anser att ett hem inte är ett hem i december utan minst fem julgranar, flyttade utan en enda julpinal. Ett år skulle vi väl klara oss utan julpynt?
Och dessutom brukar jag alltid hävda att anledningen till att jag julpyntar så mycket är att man faktiskt behöver det i norra Europa, för att överleva mörkret och regnet och jobbet och alla förfärliga julmottagningar och julborden och hetsen och stressen och…

I Florens skulle det inte behövas något tingeltangel eller blingbling. Jag jobbar inte (annat än med familjen och boken), första advent i Florens bjuder på ljus, ljumma vindar, sprakande höstfärger, sol och femton grader. Inget stress, inget mörker, ingen hets.

Sålunda, inget pynt som ändå börjar damma redan 26 december.

IMG_0952.jpg

Det var Antishoppingdagen i lördags. För att manifestera sin solidaritet med antikommersialismen skulle man, gärna iförd en anti-kommersiell t-shirt, inte handla på hela långa dagen. Hur firade jag denna högtid (som av någon extra anti-anledning inföll på Thanksgivinghelgen och första advent-helgen och den där muslimska högtiden som jag har glömt vad den heter men som också kräver sitt offer på kapitalismens altare)? Jag gick ut och köpte extra mycket julpynt tillverkat av alldeles för små barn i länder som är alldeles för fattiga.
 
Ni anar inte vad fint det blev.

IMG_0953.jpg

Det har visat sig att jag inte alls blir galen till jul på grund av det Bergmanska mörkret och närheten till den Norénska familjen (Christophes sida naturligtvis, inte min!). Det har visat sig att jag – en gång om året – behöver inreda mitt hem som om jag är en sån där brittiska som samlar blunddockor och herdinnor i porslin och som tillslut blir framgrävd i sin egen övermöblerade hall av en producent från BBC.

IMG_0954.jpg

IMG_0959.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *