Inredning, prinsesskronor och arga snickare

När min kompis Challe skulle gifta sig frågade jag om hon tänkte ha på sig någon av de kronor av ärvda juveler som säkert fanns i hennes släkt. 

"Jag tror" sa Challe "att om det hade varit snyggt med krona, då hade man haft på sig det oftare."

Det tänker jag på när jag tittar på mitt julpynt. Liksom, om det hade varit snyggt med glittrande glasänglar och små ekorrar i halm, då hade man haft det framme hela året. 

Så varför? 

Varför?

Jo, jag är helt enkelt som en av de där inredningsarkitekterna som jobbar på tv. Ni vet, en människa som säker IRL är helt och hållet normal, men som – när han konfronteras med ett sådant där tillfälle-fönster (i mitt fall: julen, i inredarens fall: ett radhus i Bagarmossen) då tas jag över av en inre demon och plötsligt tänker jag att jo-men-visst skulle de vara snyggt att klä in den här sänggaveln i aluminiumfolie och jo-men-tänk vad NYSKAPANDE att tapetsera badrummet med riktigt sjögräs och inreda Gillestugan som en offentlig toalett på T-centralen. 

Lite så.

Dessutom såg jag att det finns ett program med en ilsken snickare (Arge Snickaren?), jag vet inte om det fortfarande går på tv och på vilken kanal det går, men jag vet att han heter Anders och att jag har tungkysst honom. På riktigt. Jag var visserligen knappt könsmogen, men jag tror att det möjligtvis är det närmaste jag kommer att få ligga med Brad Pitt. Om jag nu skulle ha velat göra det. Ligga med Brad Pitt alltså. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.