År efter år efter år efter år

 … så har jag klagat, precis som alla andra, på all stress kring julen. Alla avlägsna släktingar som ska ha genomtänkta julklappar, alla kollegor som man plötsligt måste umgås med efter arbetstid, alla vänner som man inte har velat träffa tidigare under året som man nu absolut måste umgås med, julkort som ska tillverkas (barnen ska fotas, trots att de drabbas av rabies så fort man klätt upp dem och plockar fram kameran), beställas, stoppas i kuvert ("är det verkligen bara jag som inte har folks postadress längre?"), mat som ingen kommer att äta upp måste lagas, julscheman måste läggas upp…. I år har jag gjort det man alltid säger att man ska göra inför jul: ingenting. Jag kan berätta vad som händer då. Det känns inte som jul. Och stressa gör jag ändå, för helt andra saker. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.