Nor hell a fury like a woman scorned

Någon gång i slutet på förra året blev jag "utmanad" av Skrivarmamma. Eftersom mitt nyårslöfte var att försöka bli lite snällare så ska jag nu försöka svara.

Årets bedrift: Skrivarmamma Pernilla svarade « huset », hon och hennes make har nämligen byggt hus. Jag får väl svara « pepparkakshuset » eftersom det är det enda jag kan komma på att jag faktiskt har gjort helt själv.  

Årets bittra: Bitterhet, bitterhet, where are thou bitterhet ? Svaret på det är väl : överallt (se ovan tex). Bitterhet är kanske den viktigaste delen av min personlighet, min arvedel, mitt modersarv. Jag skrev en bok om en fantastiskt bitter kvinna. Vissa tycker inte om henne, jag kan för mitt liv inte begripa varför. Varför får inte medelålders kvinnor vara bittra ? Karlar jagar, spelar golf och springer marathon, köper fåniga bilar och påstår att de minsann är både känsliga och jämställda. Kan inte vi få klaga lite då ? Varför måste jag vara nöjd bara för att jag är född med en hel silverservis i mitt noggrant fluorgurglade gap ?

Obegripligt. Jag är beredd att sura en hel del för att få vara bitter ifred.

Årets bästa semester: Med tanke på att jag inte har sett insidan av mitt kontor sedan 1 juli 2009 måste jag väl säga att förra årets bästa semester fortfarande pågår.

Årets vuxenpoäng: Jag blev vuxen strax innan jag fyllde nio år. Sedan dess har jag samlat tillräckligt med vuxenpoäng för att dela ut till hela min generation. Den skulle behöva mina vuxenpoäng, tyvärr verkar ingen vara intresserad. Typ, som vi i fyrtioårsåldern brukar säga.  

Årets fysiska förändring: Vårtan under mitt högra öga (som var en sexig « mouche » när jag var ung) har svällt och fått skägg.

Årets nya kändisförälskelse: Nya ? Jag är en trogen människa, i själ och hjärta. Tony Soprano. Alltid, Tony Soprano.

Årets mest gåshudsframkallande låt: Hmm. Svår fråga. Mest kräkframkallande torde dock vara signaturmelodien till Babar, denna svårligen moralistiska rojalist med alldeles för stor näsa och illasittande kostym. Yngsta dotterns favorit.

Årets läsupplevelse: Lehane, Ett land i gryningen, Diaz, Oscar Waos korta förunderliga liv och Gustafsson, Fru Sorgedahls vackra vita armar tex.

Årets insikt: Människan är ond ? Men det visste jag i och för sig redan förra året.

Årets teve-besatthet: Samma som förra året : Babel, Sopranos, Dexter, Svt.play

Årets fest: Borde ha varit mitt fyrtioårskalas. Men det blir inte förrän nästa år. Den som väntar på något gott, und so weiter… Men Helenes 40-årsfest var inte fy skam.

POST SCRIPTUM: Oroa er inte. Mitt nyårslöfte var inte att bli snällare utan faktiskt att bli lite elakare, jag tycker att jag har blivit så blödig. Och pepparkakshuset som rasade ihop redan på julaftonskvällen är förhoppningsvis inte alls förra årets bedrift. Kanske lyckas jag alldeles snart att fullborda det som borde ha blivit förra årets bedrift. Den som lever får se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.