Saftkräm och den svenska tryggheten

 Jo. Man ser ju som bekant på sin barndom med lite andra ögon när man väl blivit vuxen. Det där hembakta brödet (som min mamma fortfarande gör) är kanske anledningen till att min man bestämde sig för att gifta sig med mig. Ni vet, män från andra länder än norden påstår ju ofta att det viktigaste är att noggrant studera modern till den kvinna man funderar på att ringmärka. Min mamma är otroligt vacker och hon bakar det godaste bröd som finns. Och den rinniga marmeladen, har man tur så finns den också ibland. (Svartvinbärssaft däremot, det tycker jag fortfarande är riktigt obehagligt.) 

Vi som var barn på 70-talet (och början av 80-talet) har vuxit upp och gjort dåligt samvete av Oboyen och den söta limpan. Det verkar ha fått bli epicentrum för hela vår uppfostringsfilosofi. Som Björn Wiman, kulturchef på Expressen har sagt: "Var ska lattegenerationen sätta ner foten om inte i sockerskålen". Det är å ena sidan lite roligt, men å andra sidan ganska tragiskt att vi hellre hetsar upp oss för att barnen "tvingas" äta saftkräm på dagis än dagisfröknarnas löner och anställningsvillkor. 

Nåja. I dag ska jag arbeta. Mitt horoskop lästes upp av en kvinna i underkläder på tv-nyheterna i morse. Hon sa att det skulle gå dåligt. Det är för väl att jag inte tror på sånt. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.