Om envishet, mål och målbilder

 Elisabeth George har skrivit en kul bok om hur man skriver en roman. Jag har den inte med mig till Florens, men jag minns att det står något i den om att det krävs tre saker för att kunna skriva en roman. Jag tror att de tre sakerna är: 1. talang 2. hårt arbete och 3. envishet. 

För min del är den viktigaste punkten envisheten. Talangen kan man liksom inte göra något åt, har jag den så har jag den, har jag den inte så … Det hårda arbetet är som vilket arbete som helst, det är bara att sätta sig ner och producera, inte heller speciellt komplicerat. 

Men envisheten. Det är min starka sida. 

Nu är det inte många "sidor" kvar på mitt manus, men jag kan omöjligen veta om det betyder att den snart är klar. Vissa dagar känns det som om det bara är ett par febriga veckor kvar, andra dagar tror jag att det kommer krävas att jag lägger ner hela projektet och tar upp det igen om ett decennium eller så. Och de perioderna, när man känner att allt är hopplöst, att man inte har någon talang och att det inte spelar någon roll hur mycket man arbetar, då krävs det att man är envis. 

När jag försökte få ihop min första roman tänkte jag ofta (under tvivelperioderna) på min gamla kompis Jonas, som under vårt fyra veckor långa förhållande i högstadiet gav mig smeknamnet Skalin, för att jag var så jävla envis. 

Skalin. Det är jag det. Faktiskt. Lat i perioder, svårt att fokusera i andra, kanske lite begåvad, kanske inte, men har jag bestämt mig för något, då ska det fanimej bli så. Där slår jag faktiskt de flesta. 

Men i den där George-boken stod det också något om att den som mest drömmer om hur det är att åka på turné och prata med journalister, kommer inte att bli författare. Jag måste nu säga att jag förstår vad hon menar, men jag håller inte med. Jag tror att det handlar om målbilder. Och målbilder är alltid bra, det vet alla vi som stirrar oss blinda på före-och-efter-bilder och börjar äta proteiner morgon-middag-kväll i hopp om att få den där platta magen vi inte ens hade när vi var tjugo. 

Min målbild är inte den färdiga romanen inbunden mellan sina hårda pärmar, färdig att läsas och granskas. Inte en chans. Skulle jag sitta och tänka på det skulle jag skrumpna ihop av skaparångest, den bilden är den absolut värsta, den hör ihop med dåliga recensioner, röda rea-lappar och kompisar som aldrig berättar vad de egentligen tyckte om boken de fick av dig i present. Att släppa texten ifrån sig, att veta att nu går det inte att ändra, nu är det slut, nu är det för sent…. Det är fruktansvärt. Jag har bara gjort det en enda gång och jag kan absolut inte tänka på att jag kanske måste göra det en gång till. 

Usch. 

Nej, min målbild måste vara något annat. Och då rör det sig gärna om att jag en vacker dag kommer att känna mig redo för att faktiskt umgås med någon igen.

Numera sitter jag här, svarar knappt på tilltal, hatar att få mejl eftersom då måste jag koncentrera mig i säkert tre minuter på att svara, vill inte träffa någon och har tålamod med barnen i ungefär fyra minuter innan jag får psykbryt. Min man ringer på sin lunchrast för att småprata, jag börjar svettas och säger "hmm…", "åhh…." några gånger innan han blir sur och slänger på luren. Min målbild är att tänka på att det inte alltid kommer att vara så här. Jag måste tänka: bara jag blir klar så kommer jag inte att känna så här längre, då kommer jag att komma ut bland folk, förstå vad folk säger, osv. Och eftersom min fantasi gärna springer fortare än mitt förstånd så ser jag naturligtvis framför mig hur jag tar emot priser, blir intervjuad och får vara med i tv. 

Men jag tänker inte på hur kul det ska bli att få åka på turné och träffa tio personer i ett bibliotek och sälja tre böcker. Det gör jag inte. Men jag har hittat ett förslag på hur man kan göra istället: bjud hem dig till en kompis, säg åt kompisen att dra ihop minst tjugo personer, och vips har du ett tupperwareparty för böcker. Strålande idé. SÅ ska jag göra. Läs här

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.