Tävlingar, medaljer och att undvika förluster

Ni talar om tävlingar i kommentarerna. Såvitt jag kan minnas har jag aldrig vunnit någon tävling. Jag ställde upp i en dressyrtävling en gång, blev tilldelad ett gigantiskt halvblod med gummimun som blåste upp sig till dubbel bukstorlek varje gång han kände att man funderade på någon form av skänkel. Jag kom tredjen sist och var trots allt ganska stolt över det. Mamma var glad att jag överlevde och sedan var min karriär som dressyrryttare över. 
 
Har jag vunnit något? Jo, visst har jag vunnit sådana där diplom av typen skolans bästa filosofi-student och den som kom mest försent. Och uppsatstävlingar, varenda en i varendaste skola jag någonsin har gått i, det måste jag ju påpeka annars börjar ni kanske tro att jag är vilken författarcharlatan som helst. 
 
Men. Det gills inte. Poängen är att jag inte tävlar i något som jag inte redan innan tävlingen sätter igång kan vara säker på att jag vinner. Jag ger nämligen uttrycket dålig förlorare helt nya oanade dimensioner och av kärlek till mina medmänniskor så skiter jag helt enkelt i hela grejen. 
 
Så att ni vet. 
 

PS Mina senfärdiga gratulationer till Majas tvillingsyster och min namne för den hedervärda guldmedaljen i vissla-med-mariekex-i-munnen-tävlingen. Det kände jag inte till. Men jag minns mycket väl när hon vann med Dandy, det var i den tävlingen jag kom tredjen sist.  Jag. Kommer. Aldrig. Att. Glömma. Aldrig. 

medailles.jpg 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.