Kommentar från Åsa2 – min tolfte och senaste läsare

Jag har fått en ny bloggläsare. Vi kallar henne Åsa2. Så här kommenterar hon mitt senaste inlägg:

"Jag läser lite hit och dit i din blogg, även bland kommentarerna, och det här känns på något sätt som ett återkommande tema, tack och lov att det inte bara är jag som är less på elakheter och provokationer. 

 
Varför, varför är det inne att göra ner andra, att ironisera,göra bort folk med hjälp av dolda-kameran/busringningar? Varför duger inte snälla roligheter längre? 
I ett tidigare inlägg skriver du om författargräl. Ja, himmel. Skapa rubriker genom att vara så elak som möjligt, då kommer folk ihåg författarens namn nästa gång de ska köpa en bok. 
Vissa saker var faktiskt bättre förr. T.ex. när man som reseledare fick total attention om man bara nämnde att en plats hade någon sorts anknytning till det svenska kungahuset (!)eller om man drog en historia med försiktig anspening på något sexuellt. Eller, då det var vääääldigt nyskapande att berätta i radion om hur man själv gjort bort sig litegrann.Men. I början av nittiotalet blev det modernt att vara elak. Elak och ironisk, det var modellen. Sen skulle man se sur ut också, helst sådär heroinchic på samma gång. 
 
Alltså. Det är ju så OTROLIGT last season med sura miner, elaka påhopp, författargräl och ironi. 
Glad och snäll is the new black!(om jag får be)"

Min kommentar till kommentaren:

Amen. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *