Rondellhundar och dålig humor

Nej, visst. Det är fullkomligt självklart att konstnärer måste få ha precis så dålig smak som de vill. Och dålig humor. Och så måste de få vara lite knäppa, jag menar, det är väl nästan lag på att de måste vara åtminstone lite knäppa. 

Jag hade tänkt publicera bilden på den där hundhybriden i min blogg, för att liksom visa hur viktigt jag tycker att det är med tryckfrihet. Men så tittade jag på den (man kan hitta den på Internätet, det tar mindre än en sekund, apropå nödvändigheten för vissa svenska tidningar att publicera eländet igen) och den är så förbaskat dålig. Tryckfrihet i all ära, men hur aktivt ska man egentligen bidra för att sprida dynga? Bara för att visa att man vågar? Ja, kanske lite, men om och om igen?

Sen kom jag också på att jag är alldeles för feg. Jag är rädd. Inte för Al Quaida, det känns onödigt, men för Jan Guillou. Och han tycker inte att man ska publicera sånt och då får det vara. Eller, vänta. Han tycker nog att man absolut ska ha rätt att publicera sånt, men tänker inte själv delta (mer än nödvändigt) i det obegripliga som Vilks egentligen säger med sin dåliga skiss. Och det måste man väl hålla med om. 

(Jag är egentligen ännu mer rädd för Jans fru, men vad hon tycker i den här frågan har jag inte vågat fråga.)

Och på den andra dagen efter nyheten om mordplanerna på den tecknande konstnären har media hittat en alldeles utmärkt vinkling;

Jihad Jane.

DET är vad jag skulle vilja kalla för humor. I samma anda som konstnären själv på något vis. Att byta namn från Colleen La Rose (ett perfekt Dennis Lehane-namn) till något ur Monthy Pyton. Ge det hela ett par månader. Snart kommer vi att kunna följa romansen mellan Vilks och Jihad Jane på någon av betalkanalerna. Live. Kom ihåg var ni hörde det först. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.