Dagens pilutta

När vi hade landat i Florens i går (landningsbanan kantad med gula blommor, blå himmel, nallemoln) så fick vi som vanligt gå rakt ner på landningsbanan och ta en liten buss de tjugo meter som separerar flygplanskroppen från ankomsthallen. Men först måste man ta sig ut från själva planet Jag gick precis framför ett par svenskor. Min kappa, min halsduk, min tröja och min kavaj hade jag knöat ner i en plastpåse, jag visste ju redan på ett ungefär hur mycket de behövs hemma hos mig. Svenskorna däremot hade klätt på sig ordentligt. Det gick trögt i kön ut mot friheten och de kikade ut genom fönstren. 

"Det ser ju faktiskt ut som om det är vår."

"Mmm. Sol är det ju i alla fall… Tycker du inte att det känns lite ljumt i luften…"

Det gick inte att missta sig på vad just de två längtade efter. 

Så kom vi fram till trappen, jag gick ut, det var till och med lite varmare än när jag åkte, knappt två dygn tidigare. Svenskorna kom efter. De drog efter andan. Och sen kom det. Gnyende. Med gråt i halsen: 

"Åhhh…."

vår florens.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.