Hon vann

När jag var sju år, skulle fylla åtta, flyttade min familj till förorten. Vi fick bo i villa, mamma och pappa var fortfarande ganska kära i varandra, det var lagom långt till skolan och min fröken hade mörkt hår och världens vackraste bruna ögon. 

 
Ändå blev det inte bra. 
 
Var inte min mössa fulast i hela universum så var håret för långt, jeansen fel och så ramlade jag alldeles på tok för lätt om man knuffade lite på mig. Dessutom grät jag för mycket. För ingenting. Det enda jag fixade någorlunda bra var att stanna kvar på skolgården tills alla andra gått in och tårarna torkat helt och hållet så att inte fröken förstod att någonting hade hänt. För ingenting hade ju hänt. Ingenting som man skulle berätta för någon vuxen i alla fall. 
 
En dag delades det ut inbjudningskort till hela klassen, klassens rikaste tjej skulle ha kalas hemma i poolhuset, alla tjejer skulle klä ut sig till Sandy, alla killar till Danny och det skulle lekas mörka rummet och sanning och konka, ätas köpechips och drickas pommac. Hela klassen var bjuden, till och med den tjocka killen som blev vald sist på brännbollen. Hela klassen utom jag. 
 
Jag sa inget till mamma. Hon skulle bli så ledsen om hon fick veta. 
 
När festdagen kom var jag hemma. Då ringde det på dörren. Det stod en åttaårig tjej på min trapp. Hon hade köpt ostbågar och tyckte att vi kunde leka koja. Hon ville inte gå på årets coolaste kalas. Hon ville hellre vara med mig. Vi satte oss i min kartongstuga, med hål i, för dörr och fönster. Där var det nästan alldeles mörkt. Det luktade sött och surt. Hennes vitblonda hår skimrade, jag tror det var en gloria. 
 
Den tjejen heter Mari och är fortfarande min bästa vän.
 
Nu har Mari vunnit pris för bästa monter på Älvsjömässan Nordiska trädgårdar.
 
Men allra bäst i hela världen har hon varit länge. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *