Ny dag, nya äventyr…

Gästarna försöker hyra bil. Det går sådär. De kommer att bli tvungna att köra till franska gränsen och försöka hitta en ny (fransk) bil, eller en plats på ett (fullbelagt) tåg, eller helt enkelt lifta hem till Paris.

Men de vill ändå försöka. De vill hem. 

Tänker man efter så är det kanske ändå mer synd om dem än om oss. Det är ju de som är ofrivilligt fast hos en trebarnsfamilj med en allt mer outhärdlig värdinna. Det är de som inte får sova i sina egna lakan, dricka sitt eget te ur egen kopp på morgnarna, titta på TF1-nyheterna som varar i fyra och en halv timme varje kväll och fisa vid middagsbordet. 

Kanske är det ändå mest synd om dem?

….

Äh. Vem försöker jag lura? Det är klart att det inte är.  

Mig. Det är mest synd om mig. Alltid. 

Nu måste jag exempelvis försöka bestämma mig för om jag ska duscha på en gång, eller om jag ska springa en liten runda innan. Egentligen vill jag bara läsa, men vi ska bort på lunch och det bästa vore om jag sportade en stund innan. Jag måste också försöka besluta om jag ska boka ett litet hotell på ett spa i Maremma, nu när vi inte kan åka till Palermo. Eller om jag ska försöka hitta något vid kusten i stället. Låta barnen springa barfota på stranden. 

Svåra beslut. Tuffa val. Solen skiner från en flygplansbränsleavgasfri himmel. Jag tror jag ska läsa en stund. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *