Huvudpersonen

Den första romanen jag skrev handlade om advokaten jag blev. Nu ville jag skriva om advokaten jag trodde att jag skulle bli. 

 
Mitt allra första heltidsarbete var på ett dagis i Stocksund. Jag arbetade där i ett halvår för att få ihop pengar och kunna åka till Frankrike och studera litteratur. Märkligt nog, för jag har alltid trott att jag inte är så förtjust i barn, tyckte jag mycket om att arbeta på dagis. När jag sedan kom hem från Frankrike och så småningom började plugga juridik tänkte jag (idealist som alla unga juriststudenter på den tiden) att jag skulle försöka kombinera de här två ingredienserna: barn och juridik. 

Det blev inte så. Inte enbart för pengarnas skull, det vore faktiskt fånigt att påstå. Jag tyckte verkligen om affärsjuridiken och advokatbyrån där jag hamnade och blev kvar ända tills det blev försent att ändra sig.

 
Men huvudpersonen i min nya roman har i någon mån hållt fast vid sina ideal. Hon sysslar med barnrelaterade frågor och det gör hon vid sidan av fyllebråken, hustrumisshandlarna, krogvåldtäkterna och de som langar mindre mängder dödliga doser outspätt gift för att få råd att ta livet av sig. Hon är expert på vårdnadsfrågor, mål där barn farit illa eller betett sig illa, mål där socialen vill ta föräldrarna från sina barn eller tvärtom, barnen från sina föräldrar. 
 
Hon heter Sophia Weber (nästan namne med Mozarts fru Constanzes yngre syster) och arbetar på en liten advokatbyrå i Gamla stan. Den sjuåriga pojken Alex Andersson är hennes senaste klient. 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *