En kort redigeringsreflexion

Jag skriver inte för att "jag måste". Andra sysslor gör mig ekonomiskt välmående och mina barn tar hand om det där med att bekämpa dödligheten.

Jag brukar påstå att jag skriver för att "jag tycker om det". Och det är nog sant. Även om det är för jävla skitjobbigt.

Nu skriver jag om. Kortar ner, lägger till, skriver om. Att skriva boken tog lång tid. Att skriva om tar på fullaste allvar en evighet. Att skriva om är längre än universum. Det är inte ens en överdrift.

Varje gång jag skriver om blir det bättre. Jag undrar om det inte är det mest nedslående i hela skaparprocessen. Att det alltid blir bättre om man jobbar med det lite till. Tänk en stund på precis just det. Är det inte fruktansvärt deprimerande? Att det blir bättre. Varje gång.  

Au revoir. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *