Jag är på så dåligt humör

Jag är på så dåligt humör att inte ens Babel kunde få mig glad igen. Några gånger skrattade jag, Birgitta Stenberg blev jag lite förälskad i, men ingenting varaktigt, mer som ett kortvarigt mediakonsumtionsrus. Och apropå konsumtion så diskuterades läsplattor. Jag är som sagt på dåligt humör, men hela idén med läsplattor får mig att vilja skandera något marxistiskt revolutionärt för det är obehagligt att vi ska behöva övertalas om att vi BEHÖVER en läsplatta för att tillgodogöra oss den digitala texten. Och apropå digital text så vill jag bara påpeka att pappersboken, gammelboken, som vi på Pirat föredrar att kalla den, naturligtvis å ena sidan är blott en parantes i det linjära berättandets historia. Kanske försvinner den som en krusning på evighetens ocean, men det kommer vi aldrig få veta. Å andra sidan kommer behovet av att luta sig tillbaka (vid lägerelden i stenåldersgrottan, i badkaret som fyllts med ljummen getmjölk, i hängmattan från R.O.O.M) för att utan någon som helst interaktiv insats (och jobbiga laddare man absolut inte får glömma när man åker på semester) lyssna på en Bra Historia, det behovet kommer inte att dö.

Människor gillar att andra hittar på historier åt dem. Så har det alltid varit. Jag skulle vilja vara den Andra, hon som berättar. Så har det också alltid varit. 

Den som Kan Berätta behöver inte oroa sig för den digitala texten och den nya tekniken. (Stilisterna däremot. De som slipar på sina egna liknelser, funderar på textens visuella presentation, laborerar med nyskapande kommatering, de gör nog rätt i att bli lite nervösa. Att vem som helst kan sno deras formuleringar är inget nytt, men att vem som helst kan ändra dem är väl möjligen teknikrelaterat.) 

Jag är på så dåligt humör. 

Jag tror jag måste sova. 

I morgon ska jag redigera-mera. På Babel var det en kulturnisse från Aftonbladet som sa att han föredrog böcker på max 140 sidor. Förutom att det är minst lika obeskrivligt fånigt som att säga att man föredrar böcker på 700 sidor (och säkerligen inte alls vad han menade) är det en tanke som låter som en plan. En tredjedel av Romanen är jag nämligen rätt nöjd med. Historien skulle bli komplett obegriplig, men vi skulle kunna ge ut den som interaktiv och så får läsarna fylla i alla luckor. 

Godnatt. 

ibooks_20100127.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.