Svar, del 1

Mrs C säger: 

Jo visst har du läsare av din blogg. Varje dag! 🙂 

Jag har två frågor: 
* Vad förvånade dig mest (om Italien, italienarna) efter er flytt till Italien? 
* Hur länge har du levat bli författare?
 
Hej Mrs C! 
 
Först. I mig lever en desillusionerad kommunist. Han blir aldrig förvånad över människans tillkortakommanden eftersom han är och förblir övertygad om att han är ensam om att ha Förstått hur Usel Människan Är. Denna otrevliga sida hos mig själv blev inte förvånad alls, eftersom det inte ingår i hans repertoar. Denna sida hos mig fnyser bara åt att våra icke italienska gäster tycker att det ändå är lite charmigt med hur de kör bil och parkerar och tittar på kvinnor. Sånt. Är denna sida hos mig själv på ännu sämre humör än vanligt, då får han också med jämna mellanrum utbrott av typen: "det är inte charmigt, det är fanimej skamligt, och kvinnosynen och rasismen och den sönderfallande demokratien… för att inte tala om den katolska kyrkan… "
 
Sammanfattning. Det är en mycket stor skillnad mellan den italienska människosynen och den svenska. Till och med stor skillnad mellan den italienska och den franska. Det är mycket svårt som svensk att bli en integrerad invandrare här. 
 
Men. 
 
I mig bor också en obotlig romantiker, en naiv flicka som tror att allt ordnar sig och vi lever bara en gång, och jag skäms för att säga det, men i dag är den första dagen på resten av ditt liv. Sånt dravel. Hon står och glor över de toskanska kullarna och tänker att Gud måste på något vis ha skakat väskan tom precis just här. Det är så obegripligt vackert och saker växer så pornografiskt snabbt. Varje gång förvånar det mig, jag vänjer mig inte. Och så tycker jag att Italien har lärt mig mycket. Stå i kö till exempel. Att det inte behöver vara riktat mot mig personligen att något tar tid. Att inte tänka så mycket på andra i en global mening, utan nöja mig mer med att tänka på min familj. Dessutom brukar den här delen av mig tänka på en sak som en klok italiensk vän till mig sa:
 
"Fördomen att alla italienare är supercharmiga är faktiskt en förolämpning. Bara för att det är menat som något positivt så betyder inte det att det i första hand är en fördom. Och ingen tar en kliché på allvar. Ingen tar en italienare på allvar."
 
Sedan måste jag tillägga att jag funderar mycket på det här med Italien. Jag kommer återkomma i frågan på lite mera allvar. Jag misstänker att svaret på gåtan Italien är viktig för hela Europa. 
 
Hur länge har jag velat bli författare? Jag har sagt att jag vill bli författare sedan jag var pytteliten. Det står i Mina vänner att jag ville bli det. Men sedan tror jag faktiskt att jag inte hade något tillräckligt viktigt att säga förrän jag skrev Dubbla slag. 

skrivmaskin_vintageportalen3.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.