Svar, del 2

Ami säger: 

En sån här vädjan kan ju inte ens jag motstå, jag som annars är världens uslaste kommenterare men däremot världens trognaste bloggläsare. 
Vad upplever du som den största kulturkrocken mellan din svenska bakgrund och tillvaron i Bryssel respektive Italien?
 
Hej Ami! (Vi åt puttanesca till middag i går. Då tänker jag på dig, whoever you are!)

Vad gäller kulturkrockar så är väl det möjligen vad som uppstår när man liksom inte riktigt kan ta sig fram för att den andra kulturen står i vägen? Och jag har nog faktiskt aldrig upplevt något så drastiskt i Belgien. Jag pratar språket flytande, har en massa vänner och de olikheter som finns är aldrig speciellt dramatiska. Här i Italien är det mycket svårare. I första hand inbillar jag mig att det är mina språksvårigheter som står i vägen. Jag vill säga "jag går ut på en liten promenad" och personen jag pratar med kastar sig om min hals och skriker "ska du REDAN flytta härifrån?"  Det är svårt att skratta åt varandras förlossningshistorier då. 

Kulturskillnaderna är stora, men eftersom jag inte har någon som helst vilja att anpassa mig efter någon annan så krockar vi liksom aldrig, jag väjar och åker vidare på min egen lilla väg.

Skulle det ändå vara någonting så är det väl italienarnas middagstider. De envisas med att äta middag efter nio på kvällen och det frontalkrockar inte bara med min hunger men också med min vilja att få gå och lägga mig strax efter tio. Men jag har kommit på ett sätt att hantera det: jag äter middag två gånger. Eventuellt tre. 

4274_MEDIUM.jpg
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.