Svar, del 4

 (Jag vinkade av helgens gäster nu på morgonen. Lade in deras lakan i tvättmaskinen, har nu sovit i tre timmar, hängt tvätt i gassande sol, för varmt för att vara ute, men det är bra för att på fredag kommer nya gäster och … nu ska jag snart gå till la scuola och hämta barn, mosig av trötthet.)

Paperback Lover skriver: 
Smart trick Malin att locka fram nya bloggläsare till kommentarsfältet 🙂 Det kan ju annars kännas lite läskigt att börja snicksnacka här. Min fråga till dig är: 
Känns det härligare att vara med i gruppen "författare" än vad det kändes att vara med i gruppen "jurister". Jag menar, gillar du vi-känslan mera nu än förr?
 
Grupper. Jag tycker att grupper rent generellt är obehagligare än trevliga. Det är mer obehagligt att inte passa in i en grupp än det är trevligt att göra det. Jag vill vara solidarisk – absolut – bara jag slipper umgås.

Men jag var mycket stolt över att vara advokat. Ibland dessutom ganska bra på det. Jag saknar det, ibland vill jag återvända till advokatvärlden, självständigheten, integriteten, att vara ytterst ansvarig för allt man tar sig för. Dessutom är det kul att vara något konkret. Advokat. Ingen får kalla sig advokat utan att vara det (det är nämligen olagligt). Tryggt. Fint. 

Att vara författare är ett annat sätt att få vara ytterst ansvarig för sitt eget. Åtminstone i teorin få säga vad man vill. Gömma sig bakom konsten. Men det är en ensam sysselsättning, att skriva, även i kollektiva sammanhang. Ensam torde man ju vara tom på en skrivarkurs föreställer jag mig. Sedan har vi det där med att "känna sig" som författare. Vad det nu är att "vara författare" och om jag "är" det, har jag skrivit om tidigare. Oavsett vilket är det i alla fall inte någon gruppgrej. Jag känner inte att Tranströmer och Lugn är kollegor. Blir rosenröd i plytet av att tänka att de skulle tro att jag skulle tro… 

Det är knepigt med vi-känslan som författare. Jag får återkomma till det, men ”författarkåren” är kanske inte den mest välkomnande öppna armar, vad kul med en till… Det finns trevliga undantag, Martina Haag t ex. 

Nu. Mot Sherwoodskogen, jag menar skolan. "Mamma" är en mycket kollektiv sysselsättning. Man tvingas exempelvis att umgås med arten "barn". Jag gillar gruppen Mammor mycket (inte andra mammor, hu, bara gruppen). Säg exempelvis den krystvärksberättelse som inte slår ner alla kulturbarriärer. Jag hör. Det här får jag också skriva mer om. Shit, vilken bra idé det var med frågestund. Varför har vi inte gjort det tidigare? 

RobinHoodDisney.jpg

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.