NK:s julkatalog

Jag nästan spricker, så mycket vill jag berätta för er hur de högtflygande klädplanerna slogs i spillror när Stella Forest-klänningen inte gick över min breda bringa, jag menar svällande barm. Eller, det gjorde den visserligen, bara jag inte satte på mig någon bh. Platta bröst skapar dock inte speciellt sexiga urringningar. Det blev därför en helt annan ensemble som fick följa med mig på fest. 

Men så slår det mig. Jag vill ju verkligen inte hålla på så där. Jag har inget emot att handla och ingenting emot att klä mig tjusigt, men att min blogg börjar låta som NK:s julkatalog känns faktiskt mer deprimerande än ni kanske kan förstå. 

Egentligen vill jag prata om alla människor i min roman. Min huvudperson tex, ensamseglaren. Kvinnan jag trodde att jag skulle bli. Som bokstavligen seglar ensam bort mot horisonten i romanens sista scen. Very cliché. Hon kommer rida in i solnedgången i uppföljaren. Det är än så länge det enda jag vet om uppföljaren. Det känns fortfarande som det viktigaste.  

Jag vill också prata om barnen i min roman. I går natt såg jag äntligen sista avsnittet av Babel och efter en underbar inledning med min favorit Ann Heberlein, ett samtal om ondska och en ovanligt tovig Daniel Sjölin, klev Mons Deckarförfattare upp på scenen och sa något i någon bisats om att han fortfarande var ett barn. Och jag vet inte vad han menade, antagligen det vanliga, att han har barnasinnet kvar och allt det där.

Och då tänker jag.

För jag har funderat mycket just på det. Barnasinnet. Är det egentligen inte så att det finns något djupt obehagligt med vuxna som beter sig som barn? Ansvarslösa. Egoistiska. Självupptagna. Sånt som inte blir charmigt bara för att man fortfarande gillar att klättra i träd. Jag tycker att en sådan person lätt kan framstå som ond. I alla fall väldigt dum. 

Och med det var vi tillbaka i det som den här bloggen ska handla om: mig och min roman. 

Men det hinner vi inte prata om nu. För jag ska till frissan. Kort eller långt? Blont eller brunt? Livets gåtor är så många. 

PS. Jag hade på mig vit knytblus från H&M, svart kjol med skinndetaljer från Ralph Lauren och kanske de sötaste svartvita skor jag äger. Jag visar upp dem i Pirats bokmagasin. 

skor2.jpg FOTO: Peter Knutson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *