Livsviktigt meddelande från en författare

Författar- och bloggkollegan Sandra Gustafsson skriver på sin blogg om våndan att vänta på reaktioner från nya läsare. Hur det känns att veta att någon har börjat läsa den bok man skrivit, men inte veta vad denna någon tycker. Hur någon ger ett märkligt omdöme som man sedan ägnar dagar (och framför allt nätter) att älta ("vad menade hon egentligen när hon sa så, vad tänkte han när han såg ut så…")

Åh, Sandra. Nu sviker orden mig. 

Jag vet inte hur jag bäst ska säga det här. Men jag försöker ändå. 

Ni som läser böcker och har förmånen (?) att känna den som skrivit det ni läser. Tro aldrig. ALDRIG. Att personen inte vill veta vad ni tycker. Berätta det. Skicka gärna sms under läsningens gång ("nu är jag på sidan 60, måste ta paus och hämta barn på dagis, fröknarna har ringt fyra gånger, hotar med att koppla in soc.")

Det är vidrigt att inte veta. Det är vidrigt med "kompisar" som läser men aldrig egentligen berättar vad de tyckte. Det är fruktansvärt och början till slutet på en aldrig så livaktig vänskap. Jag har givit min bok till folk som aldrig har hört av sig för att berätta vad de tyckte. Jag kommer aldrig någonsin att glömma vilka det är.

Jag har till och med svårt att riktigt hantera att ingen kommenterar utdraget ur min roman i förra inlägget. SÅ illa är det. 

Om ni har fått en bok och inte tycker om det ni läst? Ljug. Ljug så att näsan på er förstfödda börjar växa. Ljug. Ärlighet har ingenting i de här sammanhangen att göra. Konstruktiv kritik är förbehållet Förläggare, Redaktör och Lektör. (Och Mari, i den mån Mari finns.) Ingen författare är intresserad av att veta att hennes kollega/granne/gymkompis tycker att huvudpersonen verkar lite bakom flötet (om det nu inte är en roman om en huvudperson som är bakom flötet.) Ljug. Ljug ännu mer. Och när ni tror att ni inte kan ljuga mer så kan ni säga att ni tror att boken kommer att vinna pris. Er lögn kan rädda liv. Eller åtminstone en vänskap. 

Sandra. Mina tankar går till dig i denna svåra stund. Verkligen. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.