Briljant!

Christophe hade avskedslunch på universitetet i dag. Jag och fransyskorna fick också komma. Vi skulle få träffa studenterna som Christophe umgåtts med under året som gått. 

En kvinna, (förlåt, flicka) kom till lunchen. Tjugotvå år kanske. Blommig klänning, lockigt mörkblont hår ner till den smala midjan. Smilgropar i kinderna och gröna ögon. I en roman av Pagnol hade hon haft hand om getterna. Hon sneglade lite på mig, satte sig precis bredvid min man, men presenterade sig inte. 

"Din favoritstudent, antar jag", sa jag till Christophe. 

"Pah!" utbrast Christophe, inte så lite förnärmat. "Hon…" han hämtade andan. "Hon… är…. du förstår… hon är… helt enkelt… BRILJANT!"

Och jag förstår precis.

emmanuelle_beart_17_0.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.