Om hetta. Riktig hetta.

Jag har hört att ni också har det varmt. I tidningarna står det att ni har "medelhavsvärme". Med utropstecken efter. Och gula solar med jättestora leenden och ögon med fransar. För att vara artig ska jag därför låtsas som om jag tror att ni vet hur vi har det i hettan. 
 
Vi har det hett. 
 
Det gör något med ödmjukheten den här värmen. När svetten rinner mellan låren så att jag får skavsår om jag försöker ha klänning på mig, när håret blir fett innan det har hunnit torka och fötterna svullnat till dubbel storlek redan innan jag har gått ur sängen på morgonen. 
 
Hett. 
 
Ingen kan kriga när det är så här varmt, tänker jag, och skriker så att jag blir hes åt någon av de stackars barnen som försöker gå i förväg till poolen. Ingen orkar protestera mot statsskicket med den här solen som aldrig går i moln, funderar jag sedan, strax innan det känns som om jag måste slå en kastrull i huvudet på min man för att få honom att förstå att vi måste sova med öppet fönster och att nunnorna rakt över gården inte är intresserade av att speja in genom våra gardiner för att få syn på mig där jag går iklädd enbart mina egna ludna ben och ett par av Christophes kalsonger. 
 
Hetta. 
 
Hetta. Hetta. Hetta. 
 
Artigheten försvinner faktiskt också. När jag tänker efter. 
 
Så det är lika bra att säga som det är. 
 
Ni har faktiskt ingen jävla aning om hur vi har det. Trettio grader i ett par dagar. Pah! Fånigt. Prova på trettio grader klockan två på morgonen. Och så luftfuktighet på det. Vindstilla. Inte ett enda moln. På tre månader. Juni. Juli. Augusti. 
 

Ni. Har. Inte. Den. Blekaste. 

nyheter-01s18-solen_125521w_3736405.jpg 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *